fredag 11 mars 2011

Det var fint då

En dikt jag skrev för längesedan


Ett hjärta så tyst… man hör knappt att det slår… Vågar inte släppa in, hur ska man kunna laga ett redan trasigt hjärta… Hon är så ensam… Plågsamma minnen… Det enda hon har är sitt hjärta… Måste behandlas varsamt…
Så plötsligt hände det… En känsla, så mäktig… För mäktig… Svårt att smälta men dock så underbar… Hjärtat svarade, det hörde… Åh, så underbart men så skrämmande…Var inte beredd… Lämna mig inte nu… Vill inte vara ensam… Det kändes bara så rätt… Helt rätt..
Nu… Ett hjärta så tyst… man hör knappt att det slår… Så besviken… Det gjorde ont i det redan trasiga hjärtat… Vill inte gärna visa… Men nu är det annorlunda… Åt skogen med stoltheten… Låt den falla som regnet…

Tonight I wanna cry… Det kommer värka innan det blir bättre… Men hjärtat svarade, det hörde…vågar släppa in, lite… Underbart blir skrämmande… Skrämmande blir underbart… Nu vet hon att hennes hjärta kan öppnas… Ett hjärta så tyst… man hör knappt att det slår… Lite närmare kärleken… Lite närmare att bli ett helt hjärta igen…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar